Akrostikon ). tsland skalderna uti den höga Norden, d:r Du dock den, som lyran skönast slår, Ohristfromma läror spred Du öfver jorden, Fristalliskt klar, Du lockar fram, vår tår. rik mången storhet obelönad vorden, Cr sångmöns hand Du dock din lager får, zär i de ensligt ljufva herdestunder, Su för oss målar andeverldens under. Saltem. x) I anledning af skaldestycket: ,Tviflarens Omvändelse.