Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1852, sida 2

— ————— c——— —7———— — Två fot och sex tum, sir, svarade denne genast i en låg och förtvislad ton. — Gå på, gossar! sade kaptenen på Ensliga stjernan i munter ton; ehuru hans eget hjerta var ganska beklämdt. Men han insåg huru vigtigt det var att underhålla manskapets förhoppningar. Mod! stormen visar tecken till aftagande, och sjön börjar vråka mindre. Derpå, utan att vidare såga ett ord, ledde han sjelf den friska afdelningen, sedan han likväl förut befallt stewarden att utdela en fri ration spirituosa ibland dem som nyss slutat pumpningen. Men ehuru alla muntert nog, fullgjorde sina skyldigheter, insågo både besåttning och passagerare mycket vål, att sir Reginalds ord endast hade för afsist att upbehålla deras mod och sjålsstyrka.l De rönte alla det nedslående inflytandet af sanna förhållandet, att fartyget oupphårligt fylldes med vatten. Må stormen rasa, vinden tjuta, blixtrarna korsa hvarandra, åskan dåna, och åndå hyser sjöman förtroende till de plankor som bära honom; men vet han engäng, att det är vatten i fartyget, under hans fötter, då sjunker hans mod, och förtviflan griper fast i hans hjerta. Mot midnatten tycktes stormen tillvåxa än