Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1852, sida 2

Timmermannen gick till pumparna och undersökte vattnets djup. — Två fot vatten, sir, svarade han i en låg ton, icke fri från förskråckelse. — Klart vid pumparna! fortfor Reginald; gossar, dela er sjelfva i två hopar; det har kommit litet vatten i rummet, af fartygets pressning, men en halftimmes arbete skall stålla det till råtta. Manskapet gjorde som dem blifvit befallt, och hvarje afdelning pumpade en fjerdedels timme. Stormen tycktes likvål våxa i raseri. Rormånnen voro nödsakade att hvarje ögonblick hålla sin uppwårksamhet fästad på briggen, som stundom tycktes nåstan omöjlig att styra. Mörkret tilltog, och fartyget tycktes ordagrannt segla i ett haf af bläck. Plötsligt upplystes hela scenen af en klar blixt. Hvarje tågånde, hvarje stång och rå syntes tydligt, och på något afständ kunde man äfven se Ensliga stjernan på den skummande toppen af en våg. Till råga på allt började regnet nedstörta i strömmar, men det så ymnigt och med sådan kraft, att det något dåmpade sjöns våldsamhet och minskade briggens rullning. — Undersök pumpsotet ånnu en gång! sade sir Reginald till timmermannen efter en timmes förlopp.