Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1852, sida 3

hvem som heldst skall bli belåten med honom. Något långre framme i rummet sutto åtskilliga qvinnor, af stark kroppsbyggnad, passende för trådgårdsoch jordarbeien, flera ganska tåcka eulaflickor (mulattskor, yellow girls) med långt, glånsande svart hår, elf-nbenstånder och friska och lisliga ansigisdrag. Några af dem pratade och skrattade sins emelsan, andra voro sysselsatte med deras söm eller sticktyg. Det var ammor, köks-, syeller huspigor. I ett skjul, som stötte in till huset, satt en hel mängd andra af olika älder och fårg, alltifrån barnet, som låg vid modrens bröst, intill medelålders mannen och gubben. Vi intrådde nu i auktionssalen; förså jninsnn skulle begynna. På en förhöjning nära vid dörren stodo slafvarne, som skulle såljas, och auktionsförråttaren — en af de vederstyggligaste personer, hvad det yttre angick, jag någonsin sett — gick fram och tillbaka på en annan förhöjning, som var anbragt i bakgrunden af rummet, på det att spekulanterna måtte ha fri öfversigt öfver de utstållda varorna. Han skrek och ropade, som om han varit besatt, och hela hans ordstråm gick på hans breda och irlåndska dialekt ut på en lofprisning af de svarta, som skulle gå under klubban. Det första nummer jag har att bjuda på i dag, sade mannen, alldeles som det varit fråga om en möbel eller en bal bomull, är en familj från ett plantage, fader, moder och fem barn; hvad vill ni ge för dem, ty de såljas i ett sleg. (Det var åtminstone hyggligt af honom). Det år dugligt folk, jag garanterar fullkomligt för dem. (Hår upprepade han negrernes namn och ålder). -Man har icke bjudit mer ån 2000 dollars för hela kladden.De såldes för 2500 dollars. Det år svårt att såga, hvad som föregick i de olyckliga varelsernas inre, under det försåljningen påstod. De sågo emellertid temmeligen likgiltiga ut; de hade kanske haft en elak husbonde och kunde, huru det ån ginge, icke få det sämre ån de haft det förut. Nåsta nummer var Hermina, en vacker mulattska, omkring 17 år gammal. -Hon ör,sade auktionsförråttaren, en skicklig sömmerska, har alltid varit hos en och samma familj och har ett godt påbrå, hvad karakteren betråffar., — Den stackars flickan hade svårt vid att uthårda spekulanternas och de kringståendes råa blickar och hon vånde af blygsel. sitt hufvud åt sidan. Auktionsförrättaren befallte henne imellertid i en barsk ton att se på de tillstådesvarande. En slafbandlare steg upp på förhöjningen och bad henne öppna munnen, hvilket hon gjorde. Han undersökte och betraktade nu hennes tänder, alldeles som hon varit en häst, och trefvade derefter på hennes bröst och skuldror med en veritabel kännaremin. Men slafhandlaren ick henne icke; hon inropades af en Flensburgare i Charleston för 690 dollars. (Forts.) ST