Article Image
Långt ifrån Skandinavien. I Charleston. (Forts. fr. N:o 270.) Det varade icke långe — knappa två dagar — innan jag var så der temmeligen orienterad i -Bomullsstaden, och nu var det, som den stora lifsfrägan uppstod hos mig: hvad skall du företaga dig härl. — Som korrespondent får ett par journaler i Newyork och Philadelphia var jag tryggad i så måtto, att jag icke behöfde lida nåd, om icke sjukdom skulle drabba mig; men det var icke nog; jag hade icke allenast rest åt södern får att se mig om, utan jag ville förtjena penningar, mycket penningar, blifva en rik man, slå Sparte— som man såger i Danmark — till hela verlden och en gång komma hem som en Nabob . . . Bevare oss Gud, hvad vi menniskor ändå stundom göra narr af oss sjelfval ... Det var min afsigt att komma in på något handelskontor; jag hade goda rekommendationer, skref och talade flere språk, var invigd så der temmeligen i de amerikanska förhållandena, och det var aldrig någon tvifvel om, att jag skulle slå mig igenom prågtigt i detta fack! Emellertid kunde jag icke glömma, att jag alltid varit en mycket klen råknemåstare, och det skulle ju åndå vara ett temmeligen nådvåndigt vilkor, en conditio sine qva non för en handelsman; men jag tröstade mig å andra sidan med, att jag kunde skrifva och spekulera — så kunde de andra råkna . . . Och fast i mitt beslut att vilja bli köpman, gick jag helt frimodigt upp till danska konsuln, m:r James Ladsen, en rik amerikanare och dertill en bottenhederlig man. Jag hade ett långt samtal med honom, men han rådde mig till att vidblifva den lefnadsbana jag hittills hade följt, och sade mig vid afskedet, att jag helt såkert skulle få en hel mängd lönande informationer i Charleston, och att han skulle rekommendera mig på det båsta. Jag tackade honom får hans artighet, men var dock icke så helt och hållet nöjd, då jag lemnade honom. Den blinda slumpen hade så ofta gått mina önikningar till måte, och så skedde det åfven denna gång, jag hade nu en gång satt mig i hufvudet att bli köpman, det måtte stå eller stupa, — och jag blef köpman, och se hår på hvad sått: Då jag ett par dagar sednare vid middagstiden kom hem i mitt hotell och efter bruket i sådern gick till skånken för att få mig ett glas -brandy and waters fåre måltiden, stötte jag oförmo

26 november 1852, sida 3

Thumbnail