den mans beskydd, hvilken hon omöjligen an annat än älska. — Detta ord år tillråckligt, sade fribytaren, och? på detta skall jag nu lefva nöjd så långe. Det tycks, som om ödet, just då jag, efter en kort frånvaro, årnade återvånda till mitt vilda lif, på min våg såndt en solstråle, efter hvilken jag ifrigt måste gripa. Blif min maka, älskade Eleonor, och ni går mig ännu en gång till en nyttig medlem i samhållet; och jag skall vid er sida glåmma de tvister och strider, som så långe flåckat Britannias eljest så rena panna. — Jag har sagt mycket, Reginald, återtog Eleonor — kanske för mycket under nuvarande omståndigheter; begår ingenting mera af mig. Ett uttryck af glådje och förtroende lågrade sig på kopparmannens ansigte. Ordet Redinald, utan ordet sir, var honom tillräckligt. Han begårde — han önskade icke mera. Likvål fortforo de att samtala om andra åmnen, och slutade icke förrån de kallades till aftonmåltiden. (Forts.) pr ee RRrr NS :