Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1852, sida 2

A Z::UU:UAAAAAA smidigare. Den var i miniatyr det sullkomligaste prof på skeppsarkitektyr, och tycktes snarare vara byggd till modell än till begagnande. Det låg någonting luftigt i dess rörelser, liksom hade den varit ett verk af någon hafs-see. Ett pittoreskt öga skulle hafva trott, att en delfin lånat dess undervattensskrof sina skarpa och eleganta former. Lätt, som den omkring henne sväfvande siskmåsen, sattes hon i rörelse af den obetydligaste bris. Det var henne likgiltigt huru sjön såg ut. Då det andra fartyget arbetade trögt emellan vågorna och gråfde djupt i den höga sjön, så tycktes kuttern deremot vålja sin egen våg och glida fram från våg till våg, lik en sten kastad utåt en lugn vattenyta. Dåcket spolades aldrig af sjön, ty hon reste sig lika lått som sjelfva hafsskummet. Dåcket var fullt af bevåpnade mån, och då hon, utan att blottstålla sig för hela laget af Royal Charleys kanoner, nårmade sig briggen, hissade hon sin flagga, som var blodråd med en stor hvit stjerna i midten. Till svar der på hissade kapten Montrose gamla Englands flagga. (Forts.) po 4