esinii RV och alla, med undantag af qvinnorna, voro fast beredda till försvar. Eleonor bad dock alt få stanna qvar på däck till sista ögonblicket, och på ett tecken af sir Reginald gaf kaptenen sitt bifall dertill. Brådskan blef ster för en stund. Kanonerna blefvo aftäckta och laddade, musköter, svård, pikar och breda sablar, med ett ord, allt som kunde tjena till vapen, bragtes upp på dåck. Ingen visade minsta tecken att vilja draga sig undan, utom Henry Postans, som afslog de vapen man erbjöd honom och vankade omkring på dåck, mycket tystare ån vanligt, Det fråmmande fartyget nalkades, och innan ännu allt var i ordning till försvar, kunde man tydligen se det från dåck. Från detta ögonblick närmade det sig den orörliga briggen med stor hastighet. Snart såg man huru de plaskande årorna arbetade i vattnet, och man kunde tydligt urskilja formen på den förmodade sjöröfvaren. Alla afvaktade med djup oro dess ankomst. Hvar och en var nu på sin post, beredd till strid; och likvål stodo alla i stor beundran, då kuttern kom så nåra, att den var endast några hundra alnar ifrån briggen. Den liknade mera ett elegant lustfartys ån en sjöröfvare. Ingenting kunde vara låttare, behagligare och