Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1852, sida 2

önskningarLiksom hans race i allmänhet, fullgjorde han dock fort och skickligt sina åligganden; ändtligen slutades frukosten. — Ioshl sade sir Reginald plötsligt, i det han steg upp, kom bit in i kaptenens hytt. — Jag, massa Reginald, gå in till den döda manl inte gerna göra det. — Koml fortfor den andre strångt, och mulatten lydde, ehuru icke utan den vidskepliga motstråfvighet som vidlåder denna race. Dock lagade han så, att han alltid vånde ryggen åt liket. — Josh, sade officern, jag vet hvem som mördade den hår stackars mannen, och du också. — Jag, massa Reginald! ropade mulatten med en åtbörd af den mest oförstållda förvåning, under det hans ågon oroligt rullade i sina hålor; jag gissa hvem som sagt, jag gjort det. — Gud förbjude det! Men jag har starka anledningar till den misstanken, att systersonen år gerningsmannen. Vi måste hafva saken utredd innan vi lemna fartyget, och jag ålågger dig att begagna dina ågon. Låt icke en blick eller en rörelse hos den unga mannen undfalla dig. Om du ser någonting, som kan minska eller öka mina misstankar, så låt mig genast veta det.