Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1852, sida 2

Vid frukostbordet denna morgon blickade man misstänksamt och oroligt på hvarandra; men i synnerhet voro ögonen fästade på den unga baronetten och på den mördade mannens systerson. Båda voro särdeles upprörda, och misstanken, den snabbaste af menniskans reflexioner, var flitigt i gång. Somliga misstånkte en, andra en annan; och likvål uttalade ingen sina tankar; utan alla åto under djup tystnad. De hörde de matta slagen af timmermannens hammare, som tillverkade likkistan åt den man, som dagen förut hjertligt och förtroligt spisat i deras sållskap, och de ryste. Tomheten kåndes dubbelt inom ett fartygs inskränkta verld. Kaptenen satt på den förnåmsta platsen vid bordet och serverade maskinmåssigt sina gåster. En uppmårksam betraktare skulle hafva mårkt, att han efter en stund blef orolig och bekymrad, under det hans ögon i hemlighet iakttogo officerns kontenans. Kapten Montrose misstånkte tydligen sir Reginald. Dennes kårlek till Eleonor, det företråde, som fadren hyste för Henry Postans, och den oberoende stållning i hvilken den unga ladyn nu kommit, allt detta utgjorde i hans tanke ovedersågliga bevis. Han var så tankspridd, att stewarden, mulatten Josh, en af sir Reginalds tjenare, hade stor möda att tillfredsställa pasgegerarnes