Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1852, sida 1

—— — ————— —— och ruskade på honom, men i samma ögonblick studsade han till baka af bestörtning och sasa, samt uppgaf ett högt rop. Flera af passagerarne hörde det väl, men endast Henry Postans och den obekante skyndade dit. — Er onkel år död! sade kaptenen med förfårad ton. — Min Gud! ropade systersonen blek och darrande. : — Han har blifvit skåndligt mårdad — qvåfd med sin hufvudkudde! utropade fråmlingen allvarsamt och strångt, efter en hastig men skarp blick på kroppen, och med Ögonen betydelsefullt fästade på Henry Postans. — Och det år icke alls underligt, då personer, dem ingen kånner, få blanda sig ibland rikt och ansedt folk, sade Henry Postans i på en gång hotande och förfårad ton. — Min herre, intet gråll ropade kaptenen nåstan med hetta. Mr Postans, om ni syftar på min vån öfverste sir Reginald Woolaston, så uppfordrar jag er att återtaga edra ord. Men, min Gud! år det verkligen sannt? Sir Reginald, se efter ånnu en gång. — Mördad! upprepade fråmlingen allvarvarsamt — mördadl Håmnden år min, tillade han, men råttvisa håfves en man ibland civi