Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1852, sida 2

hade icke en gång vågat hoppas så mycket. Soldatens glådje var stor och verklig; han tackade Eleonor i den allvarliga och högtidliga tonen af en man, som kånner, att han tagit det mest afgörande steg i lifvet, och som fullkomligt uppskattar det sanna vårdet af ett sådant pris, som en qvinnas hjerta. Det lyckliga parets samtal blef nu förtroligare, och det var nåra midnatt, då den unga flickan kysste sin faders panna och gick till hvila. (Forts.)