sina planer angående sin dotters hand och hoppades, att denna olyckliga förändring i hans förslager icke måtte hafva något menligt inflytande på deras vånskapsoch affårs-förbindelser. Mr Bowen ville icke tro den unga mannen, men systersonen bedyrade sanningen af hvad han sagt, och onkeln måste slutligen såtta tro till hans högtidliga försåkringar. Då förklarade han, att hans förmögenhet i England af hus, jord och penningar var åmnad åt hans dotter, men att den jord, de slafvar och affårer, som han ågde i Westindien, voro beståmda för systersonen. Vidare, att, i händelse af hans dåd före det tillåmnade giftermålet, ett testamente vore uppråttadt öfver allt hvad han ågde, undantagande en större summa penningar, den han medtagit till Jamaica, för att bestrida oundgångliga utgifter. Den unga mannen tackade sin onkel på det ömmaste, och, sedan han ånnu en gång förklarat sin sorg Öfver de bedragna förhoppningarna, deltog han i ett kortspel med några kolonister och lemnade den i djupa tankar försänkte fadren. Denne var en öm och efterlåten far, och det hade aldrig fallit honom in att såtta sig emot sitt barns Önskningar. Likväl beslöt han att följande dagen hafva en förklaring med fråmlinlingen, som undantagande att kaptenen visade