Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1852, sida 1

förfärliga menniskor. Jag skulle sannerligen icke tycka om att falla i hånderna på Henry Morgan, eller Montbar, eller — — Honom på Ensliga Stjernan, inföll kopparmannen leende. — Tillåt mig fråga, hvad år det för en? — Ingen menniska vet det, svarade han. Man såger, att han har det vackraste fartyg i hela viken, att han ligger dold på obekanta ställen och kommer som en åskby öfver omisstånksamma handelsfartyg, just der dessa anse sig sjelfva vara i fullkomlig såkerhet. Många goda fartyg hafva af hans snållseglande brigantine blifvit uppsnappade ånda invid en hamn. — Gud bevare oss från den blodtörstiga bofven! sade Henry Postans. Vi hafva hårt nog om honom i Bristol. Han för ett utrotningskrig emot Spanionerna, deck har han aldrig rört engelska handelsfartyg; men, besynnerligt nog, har han, endast genom list, tagit flera engelska örlogsfartyg, hvilka varit dubbelt så starka som han. En stor belåning år utsatt för hans tillfångatagande. — Jag har aldrig hört att han varit blodtörstig, svarade rundhufvudet lugnt; man har alltid sagt mig att han aldrig beröfvar någon lifvet, undantagande i Öppen strid; men ryk