Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1852, sida 1

undvika, ty det var ingen jämnförelse emellan rivalernas konversations-förmägor. Fadren tycktes knappt se hvad som föregick. Han hade sjelf blifvit van att betrakta Henry Postans såsom sin mäg, och lik många andra föråldrar i en dylik belägenhet, tänkte han knappt på möjligheten, att någon annan kunde försöka att lägga sig emellan sädana beqväma och tillfredsställande anordningar. Men omkring tre veckor efter afresan intråffade två håndelser, hvilka betydligt förändrade sakernas stållning. En dag efter middagen, då Eleonor och srämlingen kommit upp på dåck, och de öfriga passagerarne spridt sig åt olika håll, blefvo mr Bower och Henry Postans allena tillsammans. Plötsligt vände sig den unga mannen till sin åldre kompanjon och uttryckte för honom sin ledsnad öfver att hans för hoppningar på en nårmare och kårare förening dem emellan gått om intet. Den gamle mannen begårde förklaring hårpå och fick åfven en sådan. Postans underråttade honom, att sedan första ågonblicket som Eleonor och den hemlighetsfulla okånde sågo hvarandra, hade de för hvarandra fattat en synnerlig tillgifvenhet, som alldeles slagit honom ur brädet. Derför bad han honom att öfvergifva