Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1852, sida 1

tena äro många och ingen kan säga hvilka som åro sanna eller falska. Konversationen fortsattes en stund i samma anda, och vid frukosttiden hade redan en stor förtrolighet uppstått emellan båda partierna. Det gifves intet ställe, der de skrankor, som sällskapslifvet uppreser menniskor emellan, lättare kunna nedbrytas, ån på ett sartyg. Några dagar förgingo, och den republikanska officern sortsatte oupphörligt sin uppmärksamhet för miss Bowen. Alltid var han vid hennes sida, och emedan hans talanger, uppsostran, konversationsförmåga och ersarenhet, vida öfverträffade Henry Postans, så kunde Eleonor icke annat än skänka honom den mest uteslutande uppmärksamhet. Efter fjorton dagars förlopp syntes det tydligt att de unga månnen voro förklarade rivaler, och det uppstod kallsinnighet dem emellan. En ganska stor föråndring visade sig åfven hos båda. Rundhufvudet blef glad, munter och lycklig; ett leende lekte beståndigt på hans låppar, och i hans ågon strålade en outsåglig förtjusning. Köpmannen deremot blef underlig till mods, trumpen och tyst. Ännu visade Eleonor ingen annan skillnad i sitt uppförande mot de båda, ån att hon oftare kastade sina blickar på den ena ån på den andra. Detta kunde hon och svårligen