ett erfaret öga var ganska tydligt, att örlogsmannen seglade ätminstone en mil bättre i timmen ån kosserdimannen. Men det mörknade och månen skulle icke gå upp förrån midnatten. Detta ansågo både kaptenen och hans hemlighetsfulla passagerare för sin lycka. De superade tillsammans i passagerarnes kajuta, och når de derefter kommo upp på dåck var det mörkt. Men oaktadt mörkret, var ett högt land tydligen synligt förut. Fråmlingen kastade en skarp blick omkring sig, hvarefter han, stående bredvid kaptenen på däcket, i hviskande ton gaf sina föreskrifter. Klart att vånda — ner mer roret — halsar och skot — brassa oml voro ordres, hvilka lika hastigt lyddes, som de gåfvos, och sedan, då briggen, enligt en förut uppgjord plan, sköt öfver ståf, herrskade en djup iystnad, intet ljus tillåts vara tåndt, och Royal Charley gick tillbaka nåstan samma våg som den kommit. Nu sprang fråmlingen hastigt till ratten och kommenderade gladt: — Brassa fyrkant! Hala upp store hals! Kaptenen sjelf skyndade att åtlyda ordern, och inom fem minuter var Royal Charley rakt fördivind, med fradgande brånningar till hö