dock så obeståmdt, så begränsadtl Jag kände ju ingenting annat om henne, ån hennes skönhet och den milda glansen i hennes blick. Jag skulle hafva gifvit tio år af mitt lif, för att få höra ljudet af hennes röst. Småningom försvagades tillochmed hennes bild, icke i min tanke, men i mitt minne, ty två år förgingo ... två långa år! Slutligen började jag arbeta med ifver, och detta hindrade tankarna att sysselsåtta sig med något annat. Jag trodde mig i violinen, den jag hittills endast begagnat som medel att förtjena mitt uppehålle, hafva funnit ett medel till min framtida lycka. Med ihårdighet öfverlemnade jag mig åt mina musikaliska studier och förvårfvade mig tillråcklig talang, för att kunna hoppas en hedrande utmårkelse. Tåflingsdagen vid konservatorium inföll, och jag vågade intråda i de tåflandes led. Högtidligheter af detta slag åro icke ntan glans i det så musikaliska Tyskland. Åhörarna voro talrika och uppmårksamma. En framgång inför detta valda auditorium måste vara asgörande. Mina medtäslare låto höra sig hvar och en i sin tur; jag blef sist framkallad. Ackl min herre, förlåt mig detta loftal öfver mig sjelf; utan tvifvel inspirerades jag af kårleken och skiljsmåssan, ty jag spe