fann 6 till 7, ja 5 famnars vatten. Luften var mörk och dimmig, vågorna gingo osantligt högt efter stormen, och jag skall aldrig neka, att jag sållan varit så illa till mods ombord på något skepp, som just under denna lodningsoperation. Vi hålla oss i ytterkanten af skäret-, sade kaptenen, men mig förekom det, som om vi gingo på kanten af evigheten, och jag frågade ett par gånger temmeligen häftigt, hvarför man icke gick långre ut till sjös, ån att ligga hår och våga lif och skepp på dessa farliga grund, men kaptenen svarade helt lugnt, och utan att vidare inlåta sig på mina argumenter: ,you better go down in the cabin-, hvilket i fri dfversåttning lyder så hår: -packa ni er ner i kajutten och låt mig sköta det här-.Och jag gick. verkligen ner i kajutten, lade mig i min koj och drömde besynnerliga drömmar, medan vårt fartyg klarade sig från istekpannan.Då jag följande dag kom upp på dåck, var himlen ren och blå, vi hade en frisk bris, luften var ren och balsamisk — vi voro utanför SydCarolina, och kaptenen beråttade oss, att vi inom två timmar skulle se land. Och denna gång hade mannen rått, ty till och med inom den utsatta tiden fingo vi landkånning. Omkring middagstiden sågo vi igenom kikaren två båtar nårma sig vårt fartyg; i seglet på den ena stod en stor -4,; det var lotsen, som skulle föra oss till ibomulls-staden-, som Charleston stundom kallas. En rask lots sprang ombord på vårt fartyg, kastade strax af sig sin tjocka engelska öfverrock, bjöd kaptenen och oss alla vålkomna och såg derefter på sin guld-chronometer. Klockan 5 äro vi med denna vind i Charleston, sade han och gaf derpå sina ordres, sedan han tagit plats vid sidan af rormannen. Vår lots var, som de fleste af hans amerikanska kolleger, en,fullåndad gentleman; han bar fina klåder, lakerade ståflor Åc., och liknade mera en balkavaljer, ån en rpilot: endast det bruna, solbrånda ansigtet och de hårda händerna vittnade om, att sjön var hans element, och hade det icke varit en så vacker dag, så skulle vi nog sett honom i en annan drågt. Han medförde de nyaste tidningarne, och innan jag vål hade låst ut dem, lågo vi förtöjda vid landgångsbryggan i Charleston.