eller kunna visa sig på våra gator. Men de är icke nog, att eländet på detta sätt blifvit undandraget offentligheten; det år a stor vigt att tillse, det försörjningsanstalterna upptaga alla elåndets barn, och förse dem åtminstone med det nödvändigaste. — Då så måste vara, kunna vi ej undgå att fåsta vår nitiske sattigvärdsstyrelses uppmärksamhet på ett upprörande förhällande, som redan ett par gånger denna höst förefallit, nemligen att men niskor antråffats nattetid liggande halflörfrusna under kar inpå gårdar eller i andra lika ohyggliga gömställen. Då man frågat dem, hvarföre de ej sökt sig annat tak öfver hofvudet, hafva de svarat att de omöjligen kunnat erhålla något bättre. Månne icke — för sådane olycklige — det åtminstone till vintern blir af nöden, att inråtta ett herberge, der personer antingen emot en lindrig betalning, eller ock gratis, kunde erhålla tak öfver hufvyudet och en om ån så tarflig hvilostad öfver natten? En sådan asyl har hår förut funnits, men lärer icke ansetts ändamälsenlig eller nådig. I Stockholm har man för sådant åndamål de s. k. fattigbarackerna, hvilka, förfårliga för de hemska syner de framstålla af det största menskliga elånde, dock åro oundgångligt nådvåndiga, för att rådda en hop menniskor ifrån att förfrysa på gatorna, under brohvalfven eller på gödselstackarne, såsom sörr ofta intråffade. Sannolikt skulle, med den utvidgning som fattigförsörjningen hår tagit, en sådan asyl hårstådes numera blifva ganska litet anlitad, men vigtigt år dock att den finnes, så att en usling dock vet hvarest han kan rådda sig undan köld och ovåder, intill dess han kan hinna skaffa sig antingen intråde på sattigförsörjningen eller någon annan tillflygt. Tidningen -Sölveinnehåller en artikel rörande torghandeln, föranledd afMalmö Tid nings klagomål öfver lifsmedlens dyrhet i Malmö stad, hvilken tillskrifves de skånska landtbrukarnes bristande företagsamhet, att producera sådane landtmannavaror, som kunna förmånligen afsåttas. I anledning deraf innehåller -Sölveföljande välgrundade reflexioner, hvilka torde kunna åga en allmännare tillåmplighet: En annan sak är det med skånska landtmäns håg att producera sådana varor, som för städernas behof skola torgföras, och der utminuteras. Att hågen derföre aftagit och är ringa, det har både svenska lagstiftaren, städernas magistrater och polis noga dragit försorg om. De städer, som i detta afseende utmärkt sig, äro just vår goda bufvudstad Stockholm och Malmö. I dessa båda städer är polisen aldra verksammast i att uppsnoka och åtala förbrytelser mot det besynnerliga författningsstadgande, som förbjuder landtmannen att bortsluta sina varor å andra ställen än å torg eller i hamn, och det icke allenast vid påföljd af ett ingalunda obetydligt vite, utan äfven vid varans förlust. När en andtman, såsom alltid händelsen är i Stockholm och Malmö, redan utanför staden mötes af en hel bär spekulanter på sina varor, låter förleda sig, för att undvika minuteringen på torget. att till dylika spekulanter sälja hela sitt lass, och han sedan anfäktas af en poisbetjent, som icke allenast gör beslag på hans varor, tan dertill drager bonom för rätta, hvarest han till på öpet betydligen bötfälles, måste det väl icke vara säreles att undra öfver, om denne landtman undviker att esöka en stad, der så beskaffade öden kunna träffa onom, samt slutligen alldeles uraktlåter att producera ågra varor för den egentliga torghandeln, hvarigenom