——————— — Min herre, sade han till Stolberg, med en röst, som hördes öfver hela salongen, jag år grefve de Hanzig. Ett rop hårdes i detsamma från avantscenen; åskådarne uppreste sig bullersamt, och representationen blef verkligen afbruten. Om jag också icke hörde de ord, som vexlades emellan hrr de Hanzig och Stolberg, så gissade jag åtminstone deras mening. Men under ett dolce, som eftertrådde detta dåfvande tutti, erfor jag att grefve de Hanzig afslog två eller tre af de unga männens anbud att blifva hans sekundanter. — Ingen af er, mina herrar, sade han, som icke gjort något, för att afstyra denna förolåmpning och som icke anser mig för en af edra likar. Ingen af eder, utan ett par stackars musici som jag, och den förstkommande af dem, som vill räcka mig en vänskaplig hand. — Herr grefve, sade jag till honom, i det jag trångde mig fram genom den tåta gruppen, jag år den förstkomna, vill ni gåra mig den åran att antaga mig såsom ett bitråde? Han fattade min hand och tryckte den konvulsiviskt. — Hvad år ert namn? sade han till mig, N