Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1852, sida 2

7 Vt VV VV VV VV VV — -Qkpkfyk.— ——— — —— gen i början förvånades, men i det hela icke tycktes särdeles upprörd öfver hans plötsliga intrådande. Officern antog de mest komprometterande stållningar, talade helt lågt och mycket nåra, gjorde sig till att förstulet betrakta henne, ehuru han icke hade minsta skål att icke betrakta henne på samma: sått, som alla andra. — Fruktlös möda! Grefvinnan förlorade icke sin kåra musiker ur sigte; ett moln af oro visade sig tillochmed pä hennes panna, som nyss var så ren. I samma ösonblick lutade sig oflicern nåstan allt för nåsvist mot sin kusins axel, och då märkte jag lågor under violistens rynkade ögonbryn. (Forts.)