Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 3

— Gudomliga! Förtjuserska! utropade B. och sjöuk mekaniskt ned på ett knä, tryckande Mathildas hand till sina läppar. Gerna lider jag tusende sådane skämt för blott en minuts allvar, sådan som denna! — Hvad ser jag? ropade en röst bakom den lilla, förälskade gruppen; hvad ser jag? Bror B. på knä för den svarta dominon och kyssande hennes hand; och hon står ganska ogenerad och låter detta passera. Om förlåtelse, min nådiga, men var det ej jag, som egentligen skulle vara den lycklige? — Min bäste magister, svarade den tilltalade, visst bör ni känna er lycklig, att hafva varit ett medel till andras lycka. — Förb —t lyckligt, på min ära! mumlade T. för sig i det han lemnade rummet. Att hafva varit ett medel till andras lycka, var det ej så hon sade? Jag är inte angelägen om att vara medel, jag. Skulle föredraga att vara ändamål, Slut.