Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 2

återkomst, förrän ni var färdig, att dansa med en annan dame. B. stirrade framför sig några ägonblick. Det var ju verkligen fröken N:s röst; det kunde icke vara någon annan än hon. I hast sprang han upp från sin plats, utropande: — Det var då således någon annan! Det är någon som klädt ut sig lika med er, för att drifva gäck med mig. O, min fröken! Ni kan finna mig besynnerlig, men jag har hela aftonen varit föremåletför en den aldra infamaste, den nedrigaste förföljelse. Tillåt mig en annan gång, att förklara mig närmare, men unna mig nu den gracen att ni sätter er här och icke går ifrån denna plats, förrän jag är tillbaka. Jag måste straffa till lifvet den som så förolämpat och gäckat mig. Lofvar ni mig, att dröja här tills jag är åter? — Ingalunda, min kära löjtnant! Aldraminst om ni har så blodiga uppsåt; dock skall jag försöka att sitta stilla om nj ej dröjer alltför länge. B. skyndade omkring salongen; sprang igenom alla rummen och genomletade hvarje vrå. Andteligen var han åter. — Det är mig omöjligt, att finna den jag söker; den nedrige som gäckat mig och vanhelgat eder, med att låna er drägt. Men det var kanske bäst för oss båda, att jag ej råkade honom, ty det hade kostat blod — — — — Men min Gud, fröken! hvad går åt eder? Ni mår ej väl; ni svimmar — — Jag oförsigtige — har jag kunnat så uppröra eder? — För mig in i något inre rum, herr löjtnant, hviskade med matt röst dominon, och sök att skaffa mig ett glas vatten. Svigtande vid B:s sida gick dominon in iettafde innersta rummen. Hon satte sig i en soffa, längst bort i rummet och vinkade åt B. satt sätta sig vid hennes