Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 1

— Ni måste taga af eder masken, för att kunna dricka beqvämt; menade T. Tillåt mig hjelpa erl — Visst icke; det går nog bra ändå. Gutår mina herrarl Den okända tömde sitt glas i botten, med stor lätthet. — Jag beundrar, yttrade B., det behag och den lätthet, hvarmed ni tömmer ert glas. Ni ålskar säledes denna dryck? — Ack ja, jag älskar, jag älskar er, — dominom såg ömsevis på sina båda kavaljerer — er punsch, mina herrar, obeskrisligt. Ännu ett glas, skåll — Ni ålskar punschen, utropade T., som började blifva animerad; ni älskar denna gudadryck! Hvilken sympathi mellan våra sjålarl Dyrkade, emanciperade qvinna. Sjelfva Sofi Sager år dfvertråffad af er. — Hvilken brutal liknelse, min herre! Ni sårar migl — Tillåt mig, att såga er, inföll B., att jag aldrig kunnat tro, att en så fin och vacker hand, skulle kunna föra ett glas punsch till läppar, som jag anar, att de åro förtjusande. Jag beundrar er! Låt min ännu en gång trycka er hand. — Låt mig trycka er hand, herr löjtnant! Löjtnanten uppgaf ett ångestsrop och do