Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 1

Ett äfventyr på maskraden. Af S. 4. H. Forts. fr. n:o 265). — Hvad? Var det meningen? frågade T. misslynt. Var det ej jag, som skulle hafva den oskattbara lyckan, att få bjuda er på punsch? Var det ej jag, som skulle vånta er vid garderoben? Ni gåckas med mig, min sköna maskl — Gåckas med er? Hvilken misstankel Men visst måste Jöjtnanten vara med. Hvem skulle eljest beråtta eder triumf? Se sål inga omståndigheter mer. Var god och gå efter löjtnanten, annars kan jag ej följa erl T. måste lyda. Med skadeglådje erfor B. hans beskickning och skyndade till dörren, för att bjuda dominon sin arm. — Förlåt mig — jag kånner mig nåstan bättre stödd af magisternl Denne var åter upprymd. Ett litet bord framsattes i det inre rummet och en butelj ananaspunsch reqvirerades. Glasen voro ifyllda.