Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 1

———— ———— nant B. Denne öppnade biljetten hastigt och låste: Fröken N. väntar er om några ögonblick vid nedre kakelugnen. Hon bär en röd bandros på bråstet. — Fröken N. utropade B. Fröken N. hår i afton! Och jag som svurit att känna igen henne ibland tusende. Efter en hastig blick i spegeln och en strykning med handen i sin chevelyr, skyndade löjtnanten ut i s longen; han såg ej omkring sig, förrån han stannade vid den aftalade kakelugnen. Han undersöker nu sin omgisning och finner endast den svartal dominon bredvid sig. Hon pekade på den råda bandrosen uppå sitt bråst. — Hvad, ropade B. förargad, ni åter hår? Har In då en så oemotståndlig passlon, att få krama sönder mina fingrar, att ni såker narra mig med att ni år fröken N. Vore jag såker på att ni ej vore ett fruntimmer, så vidtoge jag vål någon annan utvåg. Nu ber jag er blott att gå er våg. — Ni år alltför artig, hr löjtnant. Jag ber om ursågt, men ni hade bjudit upp mig till tredje valsen och den begynner snart. — Ni år då verkligen fröken N.? återtog B. håftigt. Men såg, för himlens skull, hvem år den andra personen, som år alldeles lika