Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1852, sida 1

Ett äfventyr på maskraden. Af S. A. H. — Att jag ej kan komma underfund med hvem den der svarta Dominon år! Hon har gjort mig yr i hufvudet för hela aftonen. Den syperbaste växt; de små deliciösaste hånder och ett par blickar, ett par blickar, bror, genom masken, sådana att, att — jag trotsar mig sjelf att göra dem båttre, äfven i mina båsta momanger. — Den der dominon? Står hon inte och talar nu med vår treslige Vermlandsbonde? Ett par förb—t små deliciösa hånder! Hon kramade mig så att jag skulle ha skrikit, om jag ej tyckt att det var dumt, så hår på ett offentligt stålle. Emellertid år min hand så uppsvullen, att jag visst får lof att lägga senapsdeg på honom till natten. — Till dagen, menar du, hådiskel Men se hår; hon nalkas. De talande voro vår glade magister T. och hans vån löjtnant B. Den svarta dominon stod bredvid dem.