Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1852, sida 3

läkemedlet till hjelp. Styckegods. En luftseglares öde. Då franska republikens president anlånde till Paris, från sin resa genom departementerna, såg man en ballong höja sig i luften, och bärande under gondolen en örn med utsträckta vingar. Det var ballongen Eole, förd af en herr Toutin. Örnen, som sålunda bogserades var gjord af vide, och luftseglaren skulle, under det han höjde sig i luften, sakta nedslåppa den från ballongen medelst ett tåg, så att den slutligen skulle synas svåfva fri i luften. Olyckligtsvis hade luftseglaren, som var en kraftfull man, litat alltför mycket på sin fysiska styrka, och försummat att medtaga ett vindspel, för att utan fara och ryckningar nedfira Örnen. Då han kommit till en viss höjd, låt han tåget småningom halka mellan sina händer Genast i bör jan märkte han, att han icke kunde beherrska örnens sänkning. Den hade nemligen en tynad af 80 till 90 svenska skålpund, hvilken ökades allt eftersom afståndet emellan Örnen och ballongen blef större. M-n slåppte han den, så skulle gondolen erhålla en häftig stöt, som kunde förorsaka luftseglarens död och ballongens förstöring. Han lindade då med hela sin mu-kelsrast tåget omkring sina hånder. hvilket hade till följd, att når ban, efter sitt nedstigande vid SaintCloud, återkom till Paris, voro hans händer icke allenast hudflångda, utan knappt betåckta hår och der med några köttslarfvor. Dåliga vänskapsprof. Enkan efter en engelsk general sammanträffade i medlet af sistliden sommar på en jernväg med en ung, vacker man, hvars ingande sätt att vara väckte hennes uppmärksamhet Hennes interesse för honom ökades ännu mer, då han berättade henne, att han var en stackars förföljd man, och att ban, till följe af de politiska tilldragelser, som för några år sedan skakade Europa varit nödsakad att fly från sitt fädernesland, sedan han med tapperhet tjenat detsamma i egenskap af Garibaldis adjutant. Fjorton dagar derefter lefde den unga främlingen, som kallade sig prins D.., uti ett intimt förhållande till lady X... på en af de förtjusande villor, som äro belägna på stränderna af sjön Enghien. Tiden förgick, prinsen visade sig med hyarje dag mer älskvärd och intagen, samt gjorde högst sällan en resa till Paris, hvarvid han då och då af den rika ladyn lånade penningar, i afvaktan, som han sade, på remisser från sitt hemland. För några dagar sedan föregaf prinsen, att han för en vigtig affär måste resa till Paris, och emedan han bortlemnat sitt ur till reparation, så lånade han ett af lady X... Under dagens lopp märkte hon likväl, att han, utan att säga henne till, äfven medtagit en dyrbar briljantring. Hon började nu att fatta misstankar, och då den föregifna prinsen icke återkom hvarken på aftonen eller följande dagen, så undersökte hon ett skrin, hvaruti hon förvarade sina juveler och vigtiga papper. Hon upptäckte då, att juveler till ett värde af 15 å 20,000 francs försvunnit, jämnte en portfölj och ett kreditiv. Efter anmälan för polisen började redan noggranna efterspaningar att anställas, då lady X..., till sin största förvåning, bäromdagen erhöll ett bref, med Brussels poststämpel, från assistansen derstädes, och hvaruti på beskrifningen syntes, att de från henne stulna juvelerna der blifvit pantsatta. Den föregifna prinsen, som endast var en äfventyrare, är redan ertappad. En påpasslig hund. En ung handelsexpedit, som länge bott på ett hotell i Brässel, reste fem dagar i veckan omkring i Belgien, och tillbragte endast lördagen och söndagen i sitt hem. En hund hade mycket fästat sig vid den unge mannen, men emedan denne icke kunde eller ville hafva honom till deltagare i sitt nomad lif, så hade hunden, besynnerligt nog, inrättat sin tid efter sin herres, och hvarje lördag såg man åem båda komma till hotellet på samma tid, samt skiljas åt om måndagarna. Hvar hunden uppehöll sig och erhöll sin föda den öfriga delen sf veckan, det visste ingen. Förtre å fyra månader sedan afled den unge mannen af lungsot. Trogen sin vana, tillbragte hunden lördagen och söndagen före sin horres död vid hans sjuksäng, och aflägsnade sig åter på måndags morgonen, fastän husbonden ännu låg i sin säng. Man trodde nu att han aldrig mer skulle återkomma, eftersom han icke på lång tid derefter visade sig; men lördagen d. 16 Oktober hörde man, vid samma tid som den aflidne handelsexpediten förr plägade anlända, ett uthållande och sorgligt tjut vid dörren till hans fordna rum, och man fann hunden med alla tecken af en djup sorg krafsa på densamma. Man försökte att medelst mat och smekningar lugna honom, men han visade tänderna och aflägsnade sig. Märkvärdigt är att hunden återkom så precist på dag och timme, efter förloppet af en tid, som tycks vara lång nog, att vilseleda en hunds minne. Sätt att uttrycka sig i korthet. Arboga och V. d. 26 Aug. den 6 Aug. 1821. Högädle Hr Handelsman Johan L — —1 De i förra månaden betingade 120 el. 200 st. halfmogna Fikon kan jag alls intet i år, nej als intet lemna. Nej i detta år finnes bär ej ett enda. Den grufliga blåsten och kylan i Juni månad, midsommar, borttog och bortblåste och bortblåste alla unga fikon här, så att här vid Wärhulta nu i år, ej finnes några Fikon. Nej alls inga fikon, hvarken mogna eller omogna, finns här alls intet. Men nästa år om det blir några fikon skall jag visst sända till eder dem, hvilket jag nu vill berätta. (Ryttmästaren) C. E D— — L— —Sström. P. S. Samma får nu äran lemna visst svar, att alls inga fikon finnes härifrån i år. Nej alls inga fikon sinnas här i år. Alla fikonträden 20 å 30 st. äro ofruktsamma. Finnes alls inga fikon detta år, men till nästa år om vi lefva 1822. Om det blir några halfmogna fikon skall min vän få fikon om det finnes, men i år finnes alls inga fikon härstädes, hvilket jag nu får äran med visshet anföra. C. F. D. L.