ceanen framför oss. Förlig vind fyllde nu åter vära segel; vi passerade Cap May, östliga punkten af New-Jersey och kort derefter Cap Steenlopen, vestliga åndan af Delaware, och kursen styrdes nu ut på det stora, vida och prägtiga Atlantiska hafvet. Och jag helsade det åter med samma glådje, som man helsar en gammal bekant, en ungdomsvån; flere år voro förlupne, sedan jag sist såg det, men det förekom mig, som jag kånde igen dess mörkblå, skummande böljor. Följande dagen var vinden ej stark, men gynnsam; långt i fjerran såg man, liksom i en dimma, de yttersta punkterna af Delaware, denna lilla blomstrande och frugtbara stat, som först koloniserades af svenskar och finnar år 1627. Dock, denna blåagtiga strimma försvann snart, och nu hade vi intet annat omkring oss, ån Guds himmel och det djupa, mörkblå hafvet. Hela denna dag, så vål som de två nåstföljande, fortfor vinden att vara gynnande, och vi fördrefvo tiden så godt vi kunde med att skrifva, låsa och vexelvis beråtta hvarandra hvad vi upplefvat på våra olika vandringar genom lifvets labyrinther. Den tyske bagargesällen var en originell person. Han hade hört så mycket talas om södern och hela hans håg stod till Charleston, der han hade bekanta, som hade skrifvit efter honom. Bagarne skola slå sig bra ut der-, sade han på sin schwabiska dialekt, det har man sagt mig; och skulle det slå fel, så kan man alltid bli nattvåktare der; ... de ha god lön, har man sagt mig, och det år alltid ondt efter dem som vilja bli det ... ett skönt land, Amerikal— Samma person år nu, efter hvad jag fått veta, en af de rikaste bagare i San Franciseo i Californien. (Forts.) SERERESRARRRS ERS RR RR RR RR SRA RR RR RR RR UbDk.mxee Ä TDssbs A