Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1852, sida 1

ån de få återkomma till de skurkar, från hvilka jag tagit dem. — Du hör nog tagit hos mången hederlig karl hans årligt förvårfda egendom, fastån du behagar kalla alla får skurkar, som du bestulit. — Hur tyckte pastorn att det var dukadt sista julmorgon i Laukas prestgård? — Ja sål det var du, som var framme den gången? — Var en enda nagel borta af silfret, eller af något annat? — Ingenting; jag har icke för min del att beklaga mig öfver dig. — Jag beböfde H en tröstedryck den natten men jag ville icke röra ert dricka. Jag åt hellre snö för att låska mig. — Du måtte vara en underlig karl, Logren. — En mycket olycklig menniska, herr pastor, och det år hos er jag söker hjelp och tröst. — På hvad sått skall jag kunna bjelpa dig? Vill du söka nåd? — Ja, herr pastor. — Kejsaren skall icke bevilja den, så mild än Alexander är. — Jag söker icke nåd af honom. Vore