Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1852, sida 2

gestalt, så lik en björn, att pastorn ånyo ryckte upp studsaren. — Jesus, Jumalal inföll gubben , och Jade handen på hans arm; skjut icke! Ty då år det slut med oss begge. Det år den fogelfrie! — Den fogeljrie? Jag har blott en gång förut hört hviskas derom. Hvad år det får en karl? — Han heter Logren, herr pastor, och år bekant ,i Borgå, der han blifvit dömd till döden. Men som han aldrig kunnat hållas långre qvar i fångelse, ån han sjelf velat — han har varit fången i sjelfva Petersburg, — så stannade han icke heller qvar för att gå till döden; utan rymde hit inåt. Sedan förklarades han fogelfri). Han har förr uppehållit sig i Kangasniemi skogar, och når jag tjente hos pastorn der, så hörde jag mycket talas om honom. Det var då han slog ibjål den rika gåstgifvarn uti Harjumaa, för det denne hade pantat ut en fattig bonde på allt hvad han ågde. Men Logren tog gåstgifvarens silfverpenningar, och lade dem i bondens göd) Den gamla seden att lifdömd fånge, som rymmer undan dödsstraffet, förklaras fogelfri, d. v. s. kunde ansvarslöst skjutas, som en vildfogel, fortfor den tiden ännu i Finland,