spild ur den om aftonen påfyllda silfverkannan. — Hvad skall detta betyda? frågade man hvarandra. — Tomten måste hafva gjort detl menade de flesta, fastän de icke vågade såga det så högt att pastorn hörde det. Och dervid förblef det. Alla händelser, som icke kunna förklaras, skyllas på tomten, eller husrået, som har sina underliga nycker, och gör ån det som år godt, och ån det som år ondt, ehuru det senare dock sållan. Den nordiska tomten år mildare och mera godsinnad, ån den german iska kobolden. I följande Januari reste kyrkoherden ifrån sitt bostålle ,ett par mil öfver sjöarne, Österut, ånda till grånsen af Hangasalmi socken för att gifva nattvarden åt en sjuk gumma. Det bar af på förmiddagen med en rask trafvare af det finska slaget, för hvilka en mil i timmen år hvardagsgöra. Hela sjön var betäckt af en stark sjömist, så ett man icke såg långt. ikring sig uti det hvita, dunkelt upplysta snöskimret, men före pastorn körde ,gummans son, med en håst, som hittade vågen sjelf, så att det blott behöfdes att låta det gå undan på den glatta och jemna snöytan, Når de begge slådarna ungefår voro half