se för, min bästa vån, ty mitt sammantråssande med Caroline i ert rum kan icke hafva förblifvit en hemlighet för er. Er, min vån, kan jag såga, att den scen, som der ågde rum, för mig varit den enda i hela milt lif, en scen som öfverträssar hvarje triumf af hvad namn som hellst. Jag hade bordt sluta denna scen. derigenom, att jag förestållt den ådla flickan för er, såsom en dubbel våninna, men mitt hjerta klappade för håftigt, att jag skulle kunnat tånka, göra eller såga något sådant. Jag gör det nu genom detta bref, och jag är öfvertygad att ni, min båsta vån, blir min representant utan både handtryckning och kyss. Var hennes vån i mitt stålle, då år ni vån till en oskuldens engel Det gör mig ondt, att jag icke fick göra er älskvårda hustrus bekantskap, emedan hon var bortrest till sitt fådernesland Schweiz, men når jag återkommer till Darmstadt så hoppas jag att blifva vittne till er husliga lycka.I kanten af brefvet var följande postskriptum: Skulle bref från Bäckeburg till mig komma i edra hånder, så var god och skicka dem per posto till Carlsruhe, dit vi resa i morgon.Samma afton hade äfven Caroline erhållit