Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1852, sida 2

Det är den lille krye Årepresentanten af det högsta i Westerås, biskop Fahlerantz, som saknat sin silfverstake och nu kommer för att återfordra den. När han får syn på rymmaren knyter han sin apostoliska näfve och säger: Det svär jag vid min bispehatt, Du skall sofva i tornet i natt. Men Lilja svarar som fiskaren i den gamla visan : Mitt vadmalssegel och ekebåt, Det skiljer mig och bispen åt. Hvarpå han sätter till segel och styr mot Stockholm, under det på stranden församlade folkets lifliga hurrarop. Sålunda lyckades den beryktade fästningsfången Lilja att rymma från Westerås välbevakade slott. En rik man kom en gång med sällskap till en stor fabrik för att bese den. En arbetare förde dem omkring öfverallt, och visade och förklarade allt. Vid bortgåendet tryckte herrn oförmärkt ett mynt i ciceronens hand, hvilket denne dock fann vara något för litet; han upptog derföre ett mynt som motsvarade hälften af det han erhållit och sade högt: min herre, här har ni tillbaka på drickespenningarne, vi bruka icke ruinera någon. — Franska tidningar omtala nu Grefve Pontins olyckliga död, på fartyget Lennart, fördt af kapten Jorstensson. — — —