Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1852, sida 2

2— — UMvem var den mannen? frågar någon soldaten som står på post der. — Det var den namnkunnige Lilja, som rymde, svarar han. — Ah, fan! var det han? Vår rymmare fortsätter emellertid sin vandring, I staden möter ban åtskilliga borgare; lyfter på hatten för somliga, skakar hand med andra. I sakta mak går han storgatan framåt, uppehåller sig en god stund på torget för att få veta priset på åtskilliga förnödenheter, och beger sig slutligen ner till sjön. Medan han går der och ser sig om efter en båt, har befolkningen på slottet kommit i rörelse i anledning af hans rymning. Kommendanten, fängelsedirektören. vaktbetjeningen och hela garnisonen har skyndat upp på vallarna, för att få se huru Lilja bär sig åt med sin rymning. — Se der går han! utbrister ändtligen den förste som blir honom varse. — Ja, se der går han! — Hvad han ser trygg ut! — Hvad har är lugn! — Hvilken djerfhet! — Hur listigt han smyger sig undan! — Hur han förstår att besegra alla hinder! — Och att gäcka vår vaksamhet! — Och att halka ur våra händer; sem on ål! — En sådan slipad skälm! — En sådan öfverdådig sällel lnatligen finner Lilja båten han sökte, bryter i ägarens åsyn sönder låset till 2 5 ter från land.