Fångknekten omtalar Liljas rymningsbeslut för vaktmästaren. Denne rapporterar det för fängelsedirektören, som i anledning deraf beslutar att med nästa post skrifva till fångstyrelsen om ännu ett tolfskillingsutanlås att sätta för Liljas fängelse. Emellertid har denne befriat sig från sitt fänggel, och tar nu ibop med att bryta upp golfvet i arresten. Härunder går nattrunden. Då den inkommer i Liljas rum, anstränger denne sig förgäfves med att lyfta en stor sten. — Det var förbaskadt bra att ni kom, go vänner säger han, torkande af sig svetten; hjelp mig ett tag, så ä ni snälla! Det är förbjudet att tala med fångarna, men icke att göra sin nästa en tjenst. Runden yttrar således icke ett ord till Lilja i anledning af hans besynnerliga bestyr, men ger honom den lilla handräckning, hvarom han bad. — 8e så, tack skall ni ha, nickar han, och runden fortsätter sin gång. Under stengolfvet i Liljas fängelse finnas trossbottnar, källrar och tusen andra hinder som måste undanrödjas. Detta ger honom åtskilliga timmars göra. Så skallhan in i klädkammaren på slottet för att komplettera sin garderob, så skall han in i ränteriet och förstärka sin kassa, så skall han upp på landskansliet och ha pass. Han blir icke färdig med förberedelserna till sin rymning förrän fram emot morgonen. Ändtligen — anständigt klädd iny hatt, galoscher och paraply — ger han sig af. Han passerar vakten, som i detsamma går i gevär. Han kommer tiil fästningsporten, som öppnas för honom.