blomstring i Frankrike och som betryggat detta lands -allmänna lugn-. Tvertom samkar denna styrelse småningom glöden till den eld, som kanske snart nog skall framkalla en ny revolution, till trots af den allmänt insedda vådan af och den stora farhägan för sådana brytningar. Hvad lycka-har den -äterförda ordningenskänkt Tyskland? Hafva styrelserna kunnat komma öfverens om blott en gemensam tullsörening mellan de tyska staterna? Det måtte åtminstone ej vara parlamenterna, som hindra dem numera. Hafva styrelserna, sedan de menediskt krossat folkmakten, vidtagit en enda åtgård till folkets vål och till lugnets varaktiga befåästande? Om man i allmånhet, med få undantag, kan såga, att folken mera sjelfva bidragit till sin kulturutveckling, ån furstarne, så gåller detta företrädesvis Tyskland i nårvarande stund. Hade våldet och sveket icke fått ösfverhand, hade t. ex. Hassenpflug icke återfått makten i Hessen, så tro vi sannerligen, att detta land sett helt annorlunda ut ån nu; hade Frankfurterparlamentet fått stadga sig och i allmånhet revolutionsfebern fått tid att lågga sig, samt Tyskland sålunda fått utveckla sig under fria representativa och parlamentariska styrelser, så hade dess tillstånd sannerligen varit annorlunda. Då hade det åtminstone kunnat motse en framtid af småningom intrådande lugn; nu kan det ej en gång detta. Det finnes — det kånna vi af sresande-, som åro såkert lika tillförlitliga, som dem Sv. Tidningen råkat — ingen enda menniska i Tyskland, som tror att det närvarande tillståndet kan råcka långe. Och det finnes, besynnerligt nog kneppt en enda regent i Tyskland — man skulle möjligen kunna nämna konungen i Wärtemberg, som3undantag — som icke i grund förverkat det folks förtroende, hvaröfver han godhetsfullt åtagit sig envåldsregeringens tunga börda-. Månne Ungerns tillstånd icke hade varit lyckligare, om det fått utveckla sig oberoende af Österrike, under en egen af folket sjelft vald styrelse? Dock har nu revolutionen ej varit så utan sin nytta för detta land. Tre millioner bönder råkna derifrån sin frihet ifrån en half lifegenskap; nationalandan fick en enthusiastisk våckelse, hvilken år lika nådvåndig för ett folk, om det skall gå framåt, som det år för en i ett sömnigt, djuriskt lif lefvande individ, att blifva våckt ur sin dvala, kändes detta -lugn-ån så behagligt för honom. Med dessa nya, just af revolutionen födda krafter, skall sjelfva Österrikes styrelse icke kunna håmma Ungerns framåtgående. (Fortsåttn.)