vännen Merk, för att af honom, familjens alltid beredvilliga rådgifvare, få veta om afresan kanske blifvit uppskjuten ännu en dag. Hon gick — hjertat klappade håftigt, då hon inkom i Merks hus, ty hon förmodade att den ålskade skulle vara der. Häruti hade hon dock bedragit sig, och åfven Merk var, som pigan sade, utgången. Caroline stod tvekande och visste icke om hon skulle återvånda hem eller skynda till Ravanell. Plötsligt, och då hon obeslutsam och med stigande oro åmnade gå utför trappan, hörde hon hastiga steg komma uppåt. En röst frågade hastigt efter krigsrådet och mamsell Flachsland. — Mamsell år hår uppe, svarade pigan nedåt trappan. Men Caroline hade darrande af sållhet igenkåndt Herders röst — i samma ögonblick stod han framför henne, fattade hennes hand och, i tanke att Merk var hemma, förde henne upprörd in i rummen. Hår stodo de nu båda för första gången ensamma midt emot hvarandra. — Carolinel sade han till henne med en röst, som kom ur hans hjertas innersta, ack, jag bedrar mig icke, våra hjertan åro ett, — den förestående skiljsmåssan kan icke åtskilja dem?