der kastade frågande blickar på henne, men bestört och blyg nedslog hon sina egna; — småningom uppstod. ett förstulet ögonspräk, och ett förbund slöts för hela lifvet, utan att ett enda ord förrådde det för sällskapet. i Man åtskiljdes temmeligen sent, en hemlig och varm handtryckning af Caroline försåkrade honom heligare, ån tusen glådande ord, om ett jakande svar på hans bref. Tidigt följande morgon ilade Caroline, efter en sömnlös natt, till sin syster, hvilken hon redan aftonen förut gifvit del af sin sållket. En lång omfamning blef det deltagande svaret. Den unga flickans upprörda fantasi sysselsatte sig med förestållningen om nåsta sammanträffandet, men med djup oro påmintes hon vid hvarje nytt klockslag om den nära förestående skiljsmässan. Hon trodde sig icke, utan ett förutgående hemligt samtal med honom, kunna taga afsked af honom i de andras närvaro. I denna sin oro hade hon redan i god tid gjort en sorgfållig toilette, emedan hon förmodade, att Herder snart skulle komma och göra sin sista visit. — Men, klockan var redan tio och han kom icke, ehuru afresan var beståmd till klockan ett. Ändtligen fattade hon mod att gå till