Om allmänna lugnet och ordningen. En af de dagliga Stockholmstidningarne, som sjelf uppgifvit sig vara organ för de konservativasamhållsåsigterna, innehöll för några dagar sedan en artikel, som går ut på att visa Frankrikes lycka, sedan det nu under despotismens ok återfått det lugn, hvilket det tillfölje af revolutioner och partistrider så långe saknat. I rosenröda fårger målas den lyckliga stållning, hvari Frankrike för nårvarande befinner sig, den ordning, såkerhet och vålstånd, som dess författning och dess styrelses kraft och upplysning (sic!) tillförsåkra det,hvaremot såsom motbilder uppstållas det osåkra tillstånd, hvaruti England befinner sig, med sina olyckliga parlamentariska strider, Belgien, med sina partier, Tyskland, der den parlamentariska styrelsen utspelat sin rol, men der i de små staterna isynnerhet ånnu råder oro i sinnena-; Schweitz, med sin radikalism, Piemont, med sina fel i en förförfattning, vsom grundats under den revolutionåra andans inslytande-; samt Spanien, der -maktens tveksamhet (?) uppmuntrar de gamla partiernas ståmplingar. — Alla dessa lånder uppstållas såsom olyckliga motbilder mot det af Bonaparte -tåddadeoch lyckliggjorda Frankrike. Intet ord nämnes besynnerligt nog om Ryssland, som dock vål torde vara ännu längt lyckligare ån Frankrike, sedan -det allmånna lugnet der herrskat så långe. Det bör nåmnas att Svenska Tidningen hufvudsakligen meddelat dessa åsigter utur en Fransysk tidning, med en viss reservation emot denna tidnings -öfverdrister i sin lossånge, på hvars botten dock en obestridlig sanning anses ligga. På grund hvaraf Svenska Tidningen ock kommer till den slutsats -att ehuru dyrbara. de politiska råttigheterna åro för ett folk, så åro dock lugnet och såkerheten — icke samhållsdödens, men samhålls-lifvets lugn — ett folks första politiska behof; och de rättigheter, som icke låta sig förena med allmånt lugn, måste stå tillbaka, uppskjutas, stållas på framtiden, intill dess de uppfylla detta första vilkor för samhållstrefnaden. Vi vilja ej fästa oss vid det förstuckna, ehuru i försigtiga termer uttalade loford för absolutismen, som ligger i detta råsonnemang. Den Svenska Tidningen har sätt med sitt hufvud i pantför att vi icke behöfva befara något för vårt gamla, fria Sverge i detta fall, och vi åro dessutom fullt öfvertygade att Svenska Tidningen icke har någon delaktighet uti de planer, som af några kortsynta Svenska Decembristermåhånda kunna i