in i nåstgränsande rum, som tjenade mam. 2 sell Ravanell till sångkammare. Darrande af rörelse och spånd våntan tog hon fram brefvet och bråt det. Plötsligt förvandlade sig hela hennes våsen: lycksalighet strålade öfver hennes ansigte, hennes själ jublade, eldigt tryckte hon brefvet mot bjerta och mun, glådjetårar strömmade öfver de purpurröda kinderna och i bedjande ton sade hon: — Ol detta bref år det heligaste, det dyrbaraste jag åger på jorden — endast dig, min Gud! och honom har jag att tacka derför. Nåra en half timme stannade hon ensam qvar i Ravanells rum, hon hade icke mod att ätervända till sållskapet, hon fruktade att i detta ögonblick tråda inför hans ågon, hennes lycka var för stor, och det var för henne ett behof, att ånnu en tid bevara sitt lifs helgedom inom sitt eget bröst. Hon sörskråcktes, då hon hårde sållskapet blifva hågljuddare, den tanken, att hon hår kunde blifva öfverraskad, föranlåt henne att torka sina dgon och så mycket som möjligt betvinga sin rörelse. Försagd och undvikande de andras blickar återvånde hon åndtligen till sållskapet. Her