Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1852, sida 1

sefull blick på den stumma flickan och skyndade derpå ut med ovanlig hastighet. Så hade följande dagen, den 25 Augusti inbrutit. Caroline hade gråtit nåstan hela natten och sökt göra sig förtrolig med den tanken att han skulle resa och till fråmmande land medtaga endast minnet af henne. Guvernanten på slottet, mamsell Ravanell, hade, utan att Herder visste det minsta derom, till eftermiddagen inbjudit hela den lilla vånskapskretsen till sig. Alla visste att det var Herders födelsedag, och att detta sammantråffande måhånda vore det sista på en lång tid. — Han fyllde i dag 26 år. — Med öfverraskning och vemod emottog han de små presenter, som hans vånner lagt på ett med blommor utsmyckadt bord. Äfven Caroline hade blygsamt insmugit sitt handarbete emellan de andra gåfvorna; Herder visste icke hvad som kom ifrån henne, han anade icke, att ett ålskande qvinnohjertas heta tårar fuktat det der broderiet. Sållskapstonen denna gång var allvarsammare ån föregående eftermiddag. Man talade mycket om resan; Merk ledde talet på Buckeburg och hoppet att Herder vid sin resa dit torde göra ännu ett besök i Darmstadt och helsa på sina vånner. Derpå musicera