Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1852, sida 1

burgska rentekammare-rådet Westfeld hvari han förklarade att han antoge det gresliga anbudet med det vilkor, att framdeles så närmare bestämma tiden för tillträdet till sitt embete, så hade han endast lätit bestämma sig af sin kärlek, och han sökte besegra sin blyghet, för att denna dag genom ord och hand förvandla det i tysthet slutna själsförbundet till ett öppet förbund för hela lifvet. Men återigen ville ödet, att han icke ett ögonblick fick tala ensam med Caroline. Äfven krigsrådet Merk infann sig och gladde sig storligen då han hörde att Herder antagit anbudet från Böckeburg. Då Herder tilllade, att han i brefvet anhållit att svaret måtte adresseras till krigsrådet Merk, och då han med en nåstan ångslig blick på Caroline tillkånnagaf, att han två dagar derefter skulle afresa med prinsen, målade sig bestörtning i allas blickar; Caroline bleknade, med stor måda kunde hon hemta luft i sitt beklåmda bröst, och hennes tårfyllda ågon hvilade med uttrycket af ett smårtsamt afsked på honom. Men åfven nu:hade han icke mod att i andras närvaro öppna sitt hjerta för henne. Han var tystare; mera tankspridd och sorgsen än någonsin förut, och då han redan tidigt aslågsnade sig, sästade han en lång, betydel