Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1852, sida 1

— de man och Herder tänkte med rörelse på huru fromt och innerligt hans förra födelsedagar blifvit firade. Långe hade han betraktat den tysta Caroline, som hade ett djupt lidande utseende, hvaröfver han blef högst orolig; ändtligen fogade slumpen så, att han utan uppseende kunde nalkas Caroline, som stod ensam vid ett fönster. Hon sörskräcktes då han med ovanlig rörelse och hastighet nårmade sig henne och, utan att yttra ett ord, bedjande såg henne i ögonen. Förlägen fattade han hennes hand och hviskade, då han kånde den darra: — Caroline! Tungt andades hennes beklåmda bröst, en tår glånste i hennes Ögon; då upptog han hastigt och hemligt ett bref ur fickan och tryckte det i hennes hand. Ångest och förvirring tillåto henne ej att dfverlågga hvad hon borde göra, i sitt åfverretade tillstånd fattade hon hastigt brefvet och gömde det vid sin barm. Ännu ett 5gonblick sågo de hvarandra varmt i ögonen, liksom hade de utbytt sina själar, derpå drog han sig med aktning och skonsamhet tillbaka; hon sånde efter honom en glödande blick af tacksamhet, och gick, så fort hon, utan att våcka de andras uppmårksamhet, kunde det,