Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 3

Frågan var om han skulle fullborda resan med prinsen, med resignation fördraga de obehagligheter han hade att utstå för öfverhofmåstarens skull, för att slutligen efter tre tunga års förlopp vänta sig en predikantbestållning i Eutin eller ett prosessorat i Kiel eller -— om han skulle antaga den honom erbjudna konsistorialplatsen i Bäckeburg. Den gunst hvari han stod hos de hertigliga föråldrarna, de behagliga utsigter som hofdamen Duhamel och grefve von Hahn öppnat sör honom, hade utgjort en betydlig motvigt mot det lockande i bäckeburgska anbudet; prinsens personlighet och tillgifvenhet får honom, äfvensom den kånsla af medlidande som föranledde honom att icke fullkomligt gifva prinsen till pris åt förderfvet under öfverhofmästarens vålde, hade hittills fångslat honom vid hans besvärliga instruktörsplots. Men nu hade kårleken till Caroline visat honom en ny framtid i perspektiv. (Forts.)