Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 3

höra det, tillstod för honom sin kärlek och tillgilvenhet, då hon, liksom lyssnande efter svar, uppslog sina sömnlösa ögon och anstrångde sin hörsel, men icke förnam annat ån en slugas surrande eller luftflågtarna utanför fönstret, då fållde hon ofta tysta tårar eller lade hånderna på sitt beklåmda och ångestfulla bröst och suckade tungt: — Ack! han älskar dig, han skall aldrig glömma dig, men han vågar icke tillstå det; han år alltför redlig, att för en oviss framtid förena mitt öde med sitt — han skall snart resa — o, min Gud! kanske återse vi hvarandra aldrig mer! Under sådana på en gång lyckliga och smårtande kånslor i det jungfruliga hjertat, inföll den 25 Augusti — den får prinsens afresa beståmda dagen. — Herder, som under tiden också hade utstått håftiga inre strider, emedan han insåg, alt hans kärlek till Caroline var en kånsla som stod höst öfver hans öfriga önskningar och lefnadsförhållanden, tänkte under dessa sina strider och funderingar, icke på, att denna dag just var hans födelsedag. Han hade icke allenast att yederlåggs alla inkast mot sin kårlek, utan åfven att fatta ett beslut, som kunde blifva afgörande för hela hans framtid.