Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 2

pathier hos hvarandra och bemödade sig att dölja sin lycka deröfver. Den glada och sjelfsvåldiga mamsell Ravanell kunde dock något senare icke afhålla sig ifrån att i samtalet inblanda skåmtsamma anspeglingar. Man talade om Herders lårda studier, och Merk hade just för geheimerådet uttryckt sin förundran dfver, att Herder redan så tidigt blifvit en lård ryktbarhet. Herder befann sig alltid i en högst obehaglig belågenhet, då man i hans nårvaro berömde honom; han sökte således att afleda och undvika sådant. Mamsell Ravanell mårkte detta bryderi, och hennes skålmaktighet retade henne att föröka det. — En stackars hustru till en så lård man, måtte icke befinna sig i den båsta belågenhet — hvar i all verlden skall vål ni, min båsta pastor, finna en hustru, som vore lård nog, att interessera er? Man mårkte på Herder att en af hans hjertas ömtäligaste strängar blifvit vidrörd, Caroline såg bestördt på honom och kände sig så beklåmd, att hon icke visste hvart hon skulle kasta sina blickar. — Mamsell! svarade Herder i det han kastade en ljungande blick på henne, jag hyser stor afsky för lårda fruntimmer.