Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 2

Merk och Hesse utbrusto i ett högt skratt, emedan de trodde att Herder mötte det skåämtsamma anfallet med lika vapen, hellst Ravanell bland sina vånner verkligen ansågs för ett lärdt fruntimmer. Men hos Herder voro djupare och allvarsammare kånslor vidrörda; förvånad betraktade han de skrattande och fortfor: — Redan hos mannen år den egentliga djupa lärdomen aldeles onaturlig för den menskliga karakteren; ty endast af nödtvång sträfvar man efter lårdom och förlorar derigenom mycket af lifvet. — Hvad! skall då icke qvinnan genom låsning utbilda och försköna sitt vetande och sitt hjerta? inföll Ravanell. Herder kastade en skygg och mild blick på Caroline, som genast nedslog sina Ögon, och sade med kånsla och eftertryck: — Den qvinna, som vid låsningen af Klopstock ej fåller en tår, förnekar sin natur. Genom en tilltagande oro förrådde Caroline att hon förstått dessa ord. — Jag medgifver fullkomligt, sade geheimerådinnan, att många vetenskaper och lårda åmnen aldeles icke passa för qvinnan, men jag påstår tillika, att endast qvinnan