och anslöt sig till sin kollega B. Christensens mening. att om ministeren åndå icke ville gå in på lagen, så finge man gifva tid och icke med knyten nåfve hota ministåren t. ex. med en skattevägran. Under det han visade sig så skonsam emot regeringen, gjorde han ett utfall emot presidenten för den tillråttavisning denne tilldelat L. A. Hansen. Presidenten afvisade under thingets bifall Tschernings insinuation om, att han (presid.) inskrånkte ordets frihet och förklarade att han skulle göra allt hvad på honom ankomme för att hindra det i förhandlingarne inblandades anföranden ur enskilta samtal. — Minister Rosenörn rådde till tålamod och förundrade sig för öfrigt öfver, att man talat litet om sjelfva saken. Lagen stråfvade allt för mycket efter att få egendomen afhänd de nuvarande ågarne, utan att några reglor uppstädes för hvad som sedan skulle ske. — Lehmann menade att denna första behandling blott borde hafva gått ut att få lära känna regeringens åsigt. Han hade blott fattat ordet för att protestera emot Tschernings förhalande af saken och det deraf föranledda underhållandet af agitationen bland bondeståndet. — Tscherning förklarade, att han blifvit missförstådd hvarefter presidenten upphåfde mötet. I följande möte, nåsta dag, tog J. 4. Hansen åter till ordet, för att bevisa att ministrarne icke stodo vid hvad de lofvat. Med några bittra utfall emot Lehman, slöt han sitt föredrag, i det han rekommenderade lagens skyndsamma behandling. — Tillisch har icke kunnat göra sig förtrolig med den tankan, att det allmännas väl fordrade en tvångslag. Hade icke de frivilliga dfverenskommelserna framgång, så var det lika mycket bondens som gossågarens skull. (nej! nej ); jag säger jo!s (Johansson: (jag säger nej! Presidenten: arjksdagsmannen för Aalborgs andra valkrets har ordet!) Jag säger jo! och jag vet, att många fåstebönder, som kunna köpa hålla sig tillbaka, emedan de vånta en tvångslag, och emedan de icke töras köpa.s Skulle man rösta för en tvångslag, skulle den i en helt annan grad ån denna lag skydda begge parternas rått. Sedan ännu debatten dragit uten stund, hvarunder några nya talare yttrat sig dels för, dels emot lagen och åfven några af de förut upptrådande återtagit ordet, för att försvara sina förra yttraden, skreds till omröstning, då lagens öfvergång till andra behandlingen beslöts med 76 röster emot 1 (Rosenörn). Tillisch föreslog ett utskott af 9 i salen valde; J. A. Hansen ett af 15 (8 i afdelningarne och 7 i salen); Tscherning önskade helst intet utskott, men om det så skulle vara, så önskade han det sammansatt på samma sått som i förra sessionen. (Hansens förslag.) Detta antogs då åfven med 73 röster emot 3. FRANKRIKE. Paris d. 30 Okiober. Inga håndelser, bara rykten. Bland de i Fontainebleau arresterade, befinna sig, når allt går omkring, äfven några militårer, så att det synes, som om ryktena om en militårsammansvårjning icke varit så aldeles gripna ur luften. Det försäkras, att Bonaparte för sina ministrar yppat sina afsigter betråffande författningens omstöpning, och att de, ehuru förut något oense i detta hånseende, genast enhålligt adopterat prinsens mening. Man sysselsåtter sig mycket med den frågan, huru arfsföljden skall ordnas i det nya kejsardömet. Det tros, att senaten på samma gång sen den beslutar kejsardömets införande skall förläna Bonaparte rått att vålja sin eftertrådare. Abd-el-Kader år lejonet för dagen i Paris och blir mycket begapad vid sina promenader i staden. ENGLAND. London d. 30 Oktober. Regeringen har nu åfven gjort Southampton till expeditionsort för utvandrareskeppen och låter der uppråtta en depot för 2000 utvandrare. Hittills skedde utvandringsexpeditionerna för regeringens råkning nåstan uteslutande från Deptford och Plymouth. En del protestantiska prestmån i Londons stift har haft en sammankomst och besiutat en adress till lord Derby med föreställningar deremot att det nya krystallpalatset i Sydenham får hållas Öppet om söndagseftermiddagarne för besökande. De värde herrarne förklara, att de med skräck och fruktan betrakta möjligheten af ett sådant förfarande, enär det på hela engelska folket skulle nedkalla himmelens vrede för detta sabbatens skändande. Den direkta telegrafförbindelsen från Cornhill till Dover och derifrån medelst den undersjöiska telegrafen till Calais, Paris och 200 af Europas betydligaste ståder, tråder i verksamhet d. 1 November.